Splittrad.

Splittrad. Det är det ord som beskriver mig bäst just nu. Och faktiskt beskrivit mig bäst den senaste tiden. Känns som jag levt två liv. Ett som är kvar hemma i Göteborg, som varje gång jag varit där nere gjort sig påminnt om sina positiva och negativa sidor, och ett nytt här uppe i Stockholm – en ny spännande och samtidigt lite läskig vardag. Berättar hela storyn om varför jag flyttade hit upp någon annan dag. Ni som känner mig vet ju redan så kanske sak samma. Hur som helst. Splittrad. Jag trivs samtidigt som jag vantrivs. Jag älskar nya jobbet samtidigt som jag saknar delar av de gamla. Jag längtar hem men jag har samtidigt ingen hemlängtan. Jag känner mig ensam men inte utan sällskap. Jag känner mig rastlös men samtidigt orkeslös. Vill inte vara hemma, men så fort jag gått hemifrån längtar jag in igen. Vad är det för fel? Jag vet att jag alltid mår dåligt när jag packar ihop någonting. Har alltid haft svårt för avsked och när någonting är slut. Även om det inte alltid är dåligt att lämna det bakom mig tycker jag alltid att det är svårt. Idag har varit en sådan dag. Flyttar idag. Inte särskilt långt. Men det innebär ändå att jag packat, tvättat och städat hela dagen. Mår så dåligt av de. Vet att jag gör det. Borde inte bli förvånad. Men samtidigt kan jag inte låta bli att bli ledsen. Splittrad. Japp. Det är det bästa ordet för att förkara hur jag känner kring det mesta just nu.

Advertisements
Posted in Uncategorized | 1 Comment

Nu har jag fått nog!

För att citera en (mycket dålig) reklamfilm så ber jag om ursäkt i förväg. Finns säkert personer som kommer ta illa upp av detta inlägg. Inte meningen i så fall. Detta är bara min åsikt. Så ta inte åt dig ifall du inte vill.

Jag är så vansinnigt trött på alla uppdateringar på diverse sociala medier om hur mycket det tränas över allt. Morgonpass på gymmet dit, en timmas Zumba dit… För att fatta mig kort – ja, ni är superduktiga som tränar. Bra jobbat och fortsätt med det! Men varför måste var och varenda kotte statusuppdatera kring detta, om och om igen. Är det så viktigt med en klapp på axeln tycker jag att ni bör fråga er själva varför ni tränar. Jag tränar också. Flera gånger i veckan. För min egen del och för min kropp och hälsas skull, utan att behöva dela med mig av detta varje gång på Facebook. Värst av alla är de automatiserade inläggen likt: “Just ran 8,5 km on…”, men dem kan man i alla fall filtrera bort ifrån sitt flöde. Snälla sluta statusuppdatera om er träning – ni är minst lika duktiga som tränar utan att skriva om det, om inte bättre.

Nu har jag gnällt av mig lite. Tack och godnatt.

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Första trevande steg..

Det är roligt att vara nybörjare. Det är roligt att testa nya saker.. Det är roligt att känna att man lär sig nya saker. Har under den senaste tiden börjat klättra (än så länga inomhus på vägg) och det är verkligen grymt kul att känna hur man sakta blir lite, lite bättre. Någonting annat som jag under den senaste veckan tagit mina första trevande steg i programmet Illustrator. Läser just nu en kurs på distans i grafisk design. Vår första uppgift var att skapa ett stiliserat självporträtt – det innebär egentligen att man skall skapa ett självporträtt genom att bara använda sig av ritverktyg – penna, pensel och fyllningar..

En sak man dock skall försöka att dämpa under tiden man fortfarande är nybörjare är perfektionism – ja, jag är medveten om att jag har en sådan sida.. Ingen bra kombination när man vill få det så mycket bättre än vad man kan. Men man kan inte kunna allting med en gång. Försöker få min hjärna att förstå det..!

Här kommer i alla fall mitt resultat, helt okej för att vara första försöket i alla fall.. Eller vad tycker du?

 

Klättring står på schemat i eftermiddag – vi hörs!

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Två modefenomen jag aldrig kommer att förstå..

..och än mindre bära. Någonsin. Jag är ledsen. Jag är säkert helt fel ute när det gäller mode i många sammanhang. Visst är det allra hetaste ofta lite väl extremt och inte alltid så bärbart för den vanlige människan (läs på dig eller mig eller någon annan ”vanlig” människa på stan) men ibland finns det vissa saker som många trots når dig och mig men som är så fruktansvät fult i min värd. Just nu tänker jag på två saker:

1)   UGGS, dessa skor/stövlar/tofflor/jag-vet-knappt-vad, som många låter pryda fötterna. Ofta med ett par legg-ins eller ibland mjukisbyxor nedstoppade i. Det är och har alltid varit väldigt fula. Visst, de kanske är varma. Det kanske skulle kunna vara en förklaring till att de används – men de verar inte vara anledningen, folk verkar på riktigt tycka dem är snygga – det måste vara någonting jag inte ser?! Till råga på allt blir det om möjligt än fulare nu när våra gator varit fulla med salt och grus för att inte helt istället likna isbanor – de efterlämnar en vit saltkant en bit upp på skorna när de torkat. Nej, ledsen, jag fattar det inte. Dessutom är de dyra!

2)   Bad-hair-day-mössan. Till mitt försvar vill jag först säga att jag tillhör dem som generellt förespråkar mössa. Kanske inte inomhus men när det är kallt är det både skönt och faktiskt ganska snyggt. Men den där svarta (finns i andra färger med men den svarta verkar dominera) mössan som verkar spridas som en smittsam virusinfektion med stora vita bokstäver frampå ”BAD HAIR DAY” är bara så ful – ärligt, är det någon som tycker den är vacker?

Som sagt, förlåt, trampar säkert många på tårna. Men that’s the awful truth.

Posted in Uncategorized | Leave a comment

TV + Twitter = en vinnande kombination

Har under ett par mellanlandningar i  tv-soffan nu samtidigt följt tv-programmets twitter-hashtag (tex. #solsidan, #idrottsgalan och #letsdans) och jag måste medge att det verkligen har givit ytterligare en dimension till tv-tittande. Att titta på tv tillsammans kanske kan verka osocial men faktum är att man kommenterar tv-programmen en hel del. Titta på tv själv är inte riktigt lika givande. Men sedan “upptäckten” om twitter-live-diskussionerna om vad som händer har jag fått mig ett flertal goda skratt. Ni twittrare är ibland riktigt fyndiga och slår (eller skriver) huvudet (fingret) på spiken flera gånger om. Tack! Har ni inte testat detta, testa på något kommande program och återkom med vad ni tycker.

Over and out.

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Varför denna blogg?

I takt med att mitt företag har växt har min blogg på www.lyche.se blivit allt mer en renodlad företagsblogg – jag saknar att blogga om saker som inte alls rör min verksamhet över huvud taget. En blogg som enbart står för saker som jag i form av privatperson tycker och tänker. Därför skapade jag denna blogg. Följ mig om du vill. Vill du inte, så strunta i det!

Posted in Uncategorized | Leave a comment